17 år sedan…

Idag för 17 år sedan släpptes den här skivan och jag kommer aldrig kunna beskriva vad den & Håkan har betytt för mig.

Jag minns att jag köpte skivan på Folk & Rock i Malmö samma dag som den kom ut & sen blev inget sig likt. Det kanske låter dramatiskt men det var fan så. Jag hade ju lyssnat på Broder Daniel & The Smiths i flera år (emooooo) men det här var något helt annat som liksom bara tog tag i mig & jag fattade ingenting men fattade ändå allt.

Bara månader senare tog jag & Maria våra resväskor & satte oss på ett flyg till Stockholm.  Den enda skivan som hängde med i första flyttlasset var Håkan & vi spelade den om & om & om igen. Vi gick på en av hans första konserter på Cirkus & vi stod längst fram vilket inte var en bedrift då det kanske var max 200 pers på konserten. Vi svettades, sjöng, skrek & dansade & allt var magiskt men tragiskt.

Sedan dess har jag följt Håkan & för varje album han släppt har han hjälpt mig med vad jag än gått igenom & jag har skapat nya minnen genom låtarna.

Nu ska jag lyssna på ”vi två 17 år” vilket känns som ett ytterst passande låtval. #Emo4life

Tack för 17 år Håkan! Jag hoppas på 17 till <3