Tre missade samtal

Håret har blivit som en enda stor tova och jag känner mig som när jag var 19 år och hade en period då jag inte borstade håret särskilt ofta. Du sitter i en soffa och kollar på mig från andra sidan rummet när jag försöker reda ut ruffset med mina fingrar och jag vet precis vad du tänker även om jag inte känner dig särskilt väl.

Du är precis som jag på många sätt men tyvärr tror du att du är svår och lite mystisk även om du mest är som en kass deckare där man kan räkna ut vem som är mördaren redan efter första sidan.

Alla behöver kanske en kass deckare ibland.

Du börjar läsa en recension om ett band jag aldrig hört talas om och säger till mig att tjejen som skrivit recensionen borde skriva en bok för så vacker är hennes text. Jag har nog aldrig läst en musikrecension för det känns så jävla meningslöst.

Utanför fönstret försöker en man få på sin dotter en sko som hon tappat när du frågar om jag inte har drömmar om att bli författare för det vill ju alla som är skribenter och jag säger att nä jag skulle nog vara skitkass på det.

Jag blir typ provocerad av din fråga. Författardrömmar? Snälla sluta fråga emo-frågor vi är inte 18 år.

Det knarrar i golvet när du kommer fram till mig och tar upp huvan på min hoodie och säger att jag är för hård mot mig själv. Jag skrattar för det låter som du tror du säger en sanning som jag inte tänkt på och ska tacka dig eller nåt.

Jag tar ner luvan igen och går in på toaletten.

Ljuset är gult och jag står och glor på tjejen i spegeln som i trans. Efter en kvart ropar du från vardagsrummet och frågar om jag är okej och jag säger att det är lugnt och att jag bara försöker borsta mitt hår även om det är lögn.

Jag släcker inte när jag går ut från toaletten.

Min jacka ligger slängd på en stol och mina boots har blivit helt leriga och jag avskyr verkligen smutsiga skor men orkar inte börja fixa med dem nu. Du kommer hasande ut i hallen och jag stör mig på att till och med din gångstil är fejk och förutsägbar.

”Ska du redan gå?”

Jag ler och känner mig lika falsk som du och säger att ja jag har massa att göra. Vi kanske kan ses och fika någon dag säger du samtidigt som du låser upp dörren och jag säger att jag inte är en sån som fikar för jag dricker inte varm dryck.

”Men iskaffe då?”

Nej.

Utanför lägenheten sätter jag mig en bänk och pillar bort leran på mina boots med hjälp av en pinne och när jag fått bort det mesta börjar jag promenera ner mot stan. Jag kollar telefonen och ser att jag har sju sms och tre missade samtal. Ett av dem är från dig. Jag ringer upp även om klockan är alldeles för tidigt och du svarar även fast du sover och du låter som den mest sårbara och mysiga människan i världen.

När vi lägger på stoppar jag händerna i jackfickan och hittar ett gummiband som jag sätter upp mitt toviga hår med.