Våren min räddare…

Ni vet kanske hur jag sa att ”2018 ska bli mitt år!”. Ja det sket sig ju toooootalt. Hahah. Eller nä, jag är faktiskt ganska frisk och kry, det är det viktigaste av allt ju, så  jag ska inte klaga. Ibland glömmer jag vilken lyx det är att inte lida av något värre än depressioner och urinvägsinfektioner, det är jobbigt men jag är lider inte av något mer än så. Jag har ju dessutom 8 månader på mig att försöka vända all skit som är just nu, men det som har hänt har varit händelser jag inte kunnat påverka över huvud taget så det är inget att gräma sig över. Det är dock en jävla tur att det vår nu för annars hade jag nog deppat ner mig. Nu försöker jag istället lapa i mig allt ljus som går och tänka så positivt jag bara kan. Och hångla mycket med Oscar såklart…och träffa vänner och gå och träna. Det kommer bli bra. <3