Sista sommardagarna…

Det känns verkligen i luften att det är de sista sommardagarna nu…Både luften, ljuset och dofterna är annorlunda. Jag både älskar att hösten är på ingång och mår riktigt PISS av det…Har aldrig fattat alla som typ ”längtar efter en ny höstgarderob” och att ”allt är tillbaka till det normala”….Fy fan. Ångesten. 

Igår hängde jag vid poolen några timmar, för att ta vara på den ”sista” solen liksom. Jag var helt ensam (jag antar att alla grannar har börjat jobba eller fortfarande är på semester) och det var så himla skönt att bara ligga där och sen hoppa i plurret och simma simma simma helt ensam. Det är något med vatten som gör mig så lugn, jag har älskat att bada (inte badkar dock) sedan jag var liten, och jag blir fortfarande som ett barn när jag ser turkost vatten…

De senaste dagarna har jag även känt av ångest och depression, men att bara ligga i poolen hjälpte faktiskt. Jag kom att tänka på en artikel jag läste för några år sedan om att man kan bli lugn i vatten för att det påminner om när man ligger i sin mammas mage. Det låter ju riktigt new age och flummigt, men KAN det finnas en poäng månne?! Nu när jag tänker efter så brukar jag ofta ställa mig i duschen om jag känner att en panikångestattack är på G, så den där teorin är kanske inte helt fel? Vatten = trygghet?

Va fan. Jag skulle ju skriva om mina höstkänslor och vad jag har för planer inför hösten men istället kom jag in på vatten och ångest. Helt normalt. Aja. Ett nytt försök imorgon. HÖRS!

XO /Sofie