Forever Sturehof

Sturehof, alltså fan vad jag älskar det stället. Det är få restauranger som år efter år fortsätter leverera och där jag ALDRIG blivit besviken på käket, servicen eller stämningen. Jag var där i förra veckan när min pappa var uppe och hälsade på och han vill alltid käka på Sturehof när han är i stan vilket verkligen är konstigt. Vi började med ostron och sen körde jag havskräftsoppa (den är helt sick) och en halv krabba som huvudrätt. Behöver jag ens skriva att det var gott? Nä.

HEJ Fille!

Hur kommer det sig att man går från att vara proffsdansare till att bli krogägare egentligen?  Jag tog ett snack med Filmon ”Fille” Michael, ägare av den hajpade krogen Yellow. på Jakobsbergsgatan.

Hej Fille, hur mår du? 

– Ska jag vara ärlig så är jag bakis fortfarande från i helgen. Man är inte 20 längre…

Du heter ju egentligen Filmon, är det någon som kallar dig det? Och hur många tar för givet att du heter Filip?

Haha du måste ha pratat med Oscar Högberg som försöker få alla att säga Filip, whats up with that? Men för att svara på din fråga, min mor och mina närmaste vänner kallar mig Filmon, men jag presenterar mig själv som Fille, så de flesta kallar mig för Fille (inte FILIP!!!).

Ni har haft öppet ett tag på Yellow nu, hur känns det?

– Ja fan, det är 6 månader nu! Tiden går jävligt snabbt, för man planerar för varje vecka och ser månaderna försvinna. Men de är sjukt kul och hösten är vår period så de känns bra att kunna kicka igång igen efter sommaren.

Du har ju en bakgrund som dansare i Bounce, men är nu krögare, hur kommer det sig? Finns det några som helst likheter mellan att vara dansare och driva en krog?

– Den största likheten mellan att vara dansare och krögare är att få underhålla folk och göra folk glada. Från att ha sett våra föreställningar till att vara på Yellow där vi både har mat, dryck och fest och folk som kommer fram och säger ”Fan va bra det var!”, ”Va kul jag hade”, ”Så bra mat och vibe, wow tack!”.  

Dansar du något fortfarande? Eller dansar du på väg till jobbet?

–– Haha större chans att se mig på bardisken än på dansgolvet.

Ni serverar mest rätter där basen är kyckling, hur kommer det sig?

– Jag reste till LA varje år när jag dansade med Bounce. Där letade jag efter nyttigare mat och hamnade på ett kycklingställe som var grymt, så det har liksom funnits med mig sedan dess. För 2 år sen bestämde jag mig för att öppna ett kycklingställe i Stockholm. Jag reste runt i en månads tid och hittade inspiration och sen skrev jag konceptet när jag kom hem. 

Berätta om namnet Yellow…

– Namnet var nästan självklart från början. Det skulle vara kort och folk skulle komma ihåg det. Loggan gjorde jag blå bara för att fucka med folk haha.

Ni är ett väldigt bra gäng som jobbar hos er, om ni vore en familj och du är pappan – vem tar rollen som den väluppfostrade storebrodern? Den kreativa syrran? Och den störiga men charmiga lillbrossan?

– Hahaha, ja jag hittat drömteamet! Alla är handplockade och det är en ära att få jobba med dem och jag uppskattar verkligen att de vill jobba här och med mig.

– För att svara på din fråga, den väluppfostrade storebrodern skulle jag säga Andreas Freij som är vår köksmästare (med en slint av the devil haha), den kreativa och kaxiga syrran skulle jag säga köksmöstaren Fanny Rönblom. De störiga men charmiga lillbröderna är restaurangchefen och barchefen Jesper Karlsson och Oscar Högberg. Som sagt, det är en drömfamilj. 

När det kommer till vilka DJ:s, hur tänker du där? Är musiken viktig på Yellow?

– Den är en viktig del av stämningen, vi vill ha en feelgood stämning som går över till en fest. Det blir mycket Gamal hip hop och Rnb för det är typ ingen som spelar det i Stockholm. Sen blandas det ju lite beroende vilken DJ vi har.

Era cocktails är ju magiska och det känns som det ligger mycket tanke och kärlek bakom dem för att de ska ligga i linje med hela konceptet Yellow. Vilken är din favorit på drinklistan just nu?

– Som sagt är sjukt tacksam för min personal som skapar sån magi! När det kommer till drinkarna tackar jag Oscar Högberg som är även min högra hand och som har gjort hela drinklistan med Daniel Anderson Aka Monstret. Min favorit just nu är en drink som vi kallar för Golddigger haha!

Vilka ställen besöker du själv i stan? 

– Jag hinner inte gå på en massa ställen längre, men Berns klubb LE! går jag till ibland, för där styr mina boys Sabri och Fang bästa festen. Om jag vill käka en bra brunch och ha bra musik går jag till Strandvägen 1. Jag måste ge dem en applåd för att de tagit in hiphop i ”finrummet” och lyckas ha mixern av folk och en jävla bra atmosfär.

Berätta om hösten och vintern på Yellow, vad händer hos er?

– Som jag har längtat till hösten! Vi har många förfrågningar – allt från att folk vill abonnera stället till videoinspelningar. Vi håller på att planera in två stora event med några internationella artister som är tyvärr hemliga än. Men det ska bil askul!

– Vi har precis startat igång våra after works med olika dj-bokningar på onsdagar, torsdagar och fredagar från kl 17.00 fram till 01.00. Nu på torsdag kommer ju du och Quetzala att köra AW, det kommer bli fett!!

Vilka datum  är viktiga hos er framöver?

– 2 och 9 november spelar Sotarn och Masha hos oss, 22 november kör vi Thanksgiving middag så håll utskick på hemsidan, 14 dec då fyller jag jämt men kommer nog fly landet men man kan ju alltid fira det på Yellow ändå.

Tidigare intervjuer och snack med Stockholms krog- och nöjesprofiler hittar du här.

Calle P – Kör in i kaklet va grymt!

Runt 2007 och 2008  var vi ett stort kompisgäng som brukade hänga en hel del på Bistro Berns i Brezelii park. Det var det perfekta stället att käka och dricka lite på innan vi gick vidare till Berns för mer fest. Men då var det helt ärligt ett ganska dött ställe med alldeles för dyr öl. Men nu, 10 år senare har det skakats liv i den gamla lokalen.

Anton Surtell, Axel Ohlson och Simon Ramn-Alenius, den underbara trion från Sixten & Frans, har nyligen flyttat in och öppnat Calle P. De har bara haft öppet i typ två veckor men jag har redan besökt den avlånga, lite gömda lokalen fyra gånger. Och jag har verkligen inte varit ensam om att vilja spana in det nya haket som kommer konkurrera med flera närliggande krogar i området.

Menyn på Calle P består av mellanrätter och för att jag skulle bli mätt funkade två stycken alldeles utmärkt, men är man hungrig är det tre som gäller (vilket även rekommenderas av personalen).

Mhamra – grönkål, selleri, blomkål, fårost.

Lammsadel – rotselleri, grönkål, ängsyra, hasselnöt.

Gös – potatis, purjolök, fänkål, chips.

Torsk – buljong, majs, pepparot, ägg, kräftolja.

Sixtens råbiff – oxinnanlår, ägg, lök, kapris, dijoncréme, parmesan, jordärtskocka (Den enda rätten som fick följa med från Sixten & Frans – och tack som fan för det, jag älskar den).

Ja, vad är då mitt betyg?

Maten är skitgod, enkel med en twist och dessutom prisvärd. Jag som både är glutenintolerant och dessutom har en förkärlek till salt mat behöver varken saltkar eller stå emot mer än en rätt -bara en sån sak. Servicen är oklanderlig trots att det är fullt med gäster, men jag förväntade mig inget annat av det här gänget. Här finns inte plats för sura miner och stroppig attityd.

Eftersom jag brukade hänga på Sixten & Frans är det kanske inte superkonstigt att jag gillar Calle P, men jag har faktiskt försökt att ta på mig mina kritiska glasögon för att vara så opartisk som det går. Trots detta så har jag svårt att anmärka på något som känns fel eller dåligt. Det enda jag saknade vid första besöket var ljus på borden då lokalen är väldigt mörk, men bara några dagar efter, vid nästa besök, ja då stod ljuslykotorna där.

Det som har blivit BÄTTRE (om man nu ska jämföra med Sixten & Frans) är något jag verkligen gillar – nämligen konceptet. Killarna vill att Calle P ska vara ett ställe där man både kan käka gott (en brakmiddag eller bara något litet), dricka smarriga cocktails, hänga i baren, samt stöka och festa. Jag som på senare år blivit för lat för att ”ränna runt” på olika ställen tycker att det är en magisk kombination att ha en hel utekväll samlad under ett och samma tak.

Så, mitt betyg på Calle P blir ”Kör-in-i-kaklet-va-grymt-här-kommer-jag-spendera-mängder-av kvällar-och-nätter!”

Calle P har öppet mån-tis 17-00, ons-tors 17-01, fred-lör 17-02 (samt lunch mån-fre 11.30-14)

Nice i Nice

Blev bjuden en vecka till Nice av pappa. Det var magiskt skönt, kul och gött, dock alldeles för varmt. Men men, inte klaga. Förresten, är det konstigt att vara bästis med sina föräldrar när man är 37 år gammal? Det kanske det är – men mina päron står så himla nära mig, älskar mig även om jag är dum i huvudet och så har jag alltid svinroligt med dem…så varför skulle jag inte vara bästis med dem? Aja, sidospår, hur som helst så var veckan helt underbar. Kram /Soffan

Här kan du både klubba och käka kycklingklubba…

I förra veckan öppnade Yellow på Jakobsbergsgatan och jag var där och testade käket. Personligen gillar jag restauranger med tydliga koncept där det finns en röd tråd och där personerna bakom tänkt till (i detta fall grymma Fille!) och det märktes verkligen att så var fallet här.

Lokalen ligger en trappa ner från gatuplan så den är väldigt ”klubbig” vilket också är tanken förstod jag när jag tog ett snack med Fille som är ägaren. Han berättar att han inspirerats av LA (där han spenderat mycket tid) och saknade ett ställe i Stockholm som serverade den här typen av käk samt har den här ”viben”. Det kommer med andra ord bli en hel del fest och stök här.

Inredningen på Yellow är väldigt grå och svart med ”råa” material men trots detta kändes det varmt och intimt vilket var en överraskning. Men det berodde nog även på den proffsiga och varma personalen som verkligen kändes handplockade för den här typen av restaurang.

När det kommer till käket så står kycklingen i fokus som huvudråvara  och allt jag testade var supergott. Speciellt chickenwings, Mac n Cheese och ”chips” som var gjorde av kycklingskinnet och som doppades i en ramslöksdipp. Oscar Högberg (som förut varit på bla Mr French) bossar över baren och då vet man att man inte blir besviken på den flytande vätskan…

Till Yellow går man inte om man gillar en lugnare stämning med bakgrundsmusik och är rädd för att bli lite kladdig om händerna. Nä hit går man om man gillar enkel opretentiös stäming, fest, goda cocktails och gött käk.

(Sorry för kassa bilder, men det var väldigt mörkt i lokalen)

Argentinsk asado!

Ett litet tips kommer lastat! I veckan kör en av mina favviskrogar Vassa eggen Mardi Gras-tema. Det brukar  alltid vara sjukt kul och maten och drinkarna är amazing, så jag ska dit i helgen och käka tänkte jag.

Deras systerkrog Kommendören har samtidigt argentinskt tema och eftersom jag bott i Buenos Aires ett tag så blev jag glad när jag fick frågan om jag ville testa käket där. Jag gillade allt på menyn väldigt mycket, men speciellt bläckfisken med svart aioli – Espetos de pulpo och majskyckling med chimichuri versen & mojo rojo – Pollo asado. Det enda som saknades var en kall Quilmes till maten, men det kanske blir nästa gång 😉

Jag kan verkligen rekommendera er att gå till Kommendören och käka i dagarna. Men boka bord – det lär bli fullt. Salud!

Campari tonic

Jag fick hemskickat ett grymt kit från Campari i förra veckan med en flaska plus en superfin cocktailbok. Jag kan väl erkänna att den här aperitifen inte varit en favorit innan -amatören Sofie har bara tänkt att man gör ”Campari juice” eller Negroni vilket såklart inte stämmer. Men så hade jag lite goda tonics från Three cents hemma och testade att göra en Campari tonic vilket var en succé plus att det krävde noll skills. Jag körde bara tre delar tonic och en del Campari, massa is och så toppade jag med lite apelsin. Det blev smaskens – bittert, fräscht och alldeles underbart. Har verkligen en nyfunnen kärlek till Campari nu.

Musslor på Bistro Rigoletto

Jag var på Bistro Rigoletto för ett tag sedan och testade några av deras olika Moules. De har en speciell meny som heter La Moulerie där man kan välja mellan åtta olika smaksättningar på musslor. Det är ju lite kul då jag oftast väljer klassikern både på krogen eller när jag lagar själv. Jag testade Moules Cadiz med bla chorizo, sherry och paprika, Moules Thai med ingefära, koriander, kokosgrädde samt Moules Maison Suedoise med svenska smaker i form av Aquavit, västerbottenost och dill. Supertrevligt, gott och kul! Tack Martin och Josefin för sällskapet.

Jalapeñodressing

Jag är inte direkt en sås-person (jaaaa jag vet ni kan hata mig för evigt), men däremot gillar jag dressingar i alla former. 

Här är tips på en enkel jalapeñodressing som passar super till en grillad köttbit. Jag åt den senast till flankstek med en mozzarellasallad vilket var supergott.

Blanda allt i en skål och ringla över köttet, klart!

  • 1 dl olivolja
  • 1 hackad schalottenlök
  • 1 msk japansk soya
  • Saften från 1 1/2 – 2 st lime
  • 1 1/2 hackade gröna jalapeños
  • 1-2 st pressade vitlöksklyftor
  • 1/2 msk sesamolja
  • Salt & peppar

Två mysiga december-traditioner!

Hej hej i decembernatten!

Som vanligt är jag uppe & kuckilurar när alla sover…men den här natten känns inte så ensam för Musikhjälpen drog ju igång idag så jag sitter & har dem som sällis när jag jobbar vilket är mysigt.

Man gillar ju Musikhjälpen alltså, & så sjukt hur det blivit en julig tradition genom åren att kolla & ”hänga med dem”. HHahah så sorgligt det lät, men ni som kollar på MH fattar vad jag menar. Och PS-ni önskar väl låtar/budar på aktioner/startar engagemang/startar bössor? Annars – GÖR DET. Detta året är temat otroligt jobbigt men fruktansvärt viktigt – ”Barn är inte till salu”. Tillsammans gör vi skillnad <3

En annan tradition denna tiden på året är att jag & jag & Oscar alltid kör en jul-pyssel-dag den 2:a advent. Det packas in julklappar, pysslas, trixas och i fokus står kolakoket med tillhörande inpackning. Kolakoket och inpackningen tar sin lilla tid då vi alltid kokar kolor till ett helt kompani – för vi äter såklart inte alla kolor själva utan ger faktiskt bort de flesta. De är nämligen OERHÖRT populära bland våra vänner och våra familjer som börjar tjata om kolorna redan i oktober (detta kan vara min nya karriär?? ska man starta ett kolakokeri månne?).

När kolarna är skurna och inpackade i smörpapper är det dags att förpacka de små liven. Seriös som jag är (när det kommer till julkolor alltså) så brukar jag köpa massa nytt pyssel och material inför varje kolakok. Men detta året tänkte jag att jag skulle vara lite miljövänlig och använda sånt jag hade hemma så jag gick in på ”lagret” (som jag kallar mitt pysselskåp) och kollade lite. Jag hade inga små påsar som jag brukar ha så jag fick vika en jävla massa papper till minipåsar och sen pimpa lite med stämplar och snören…

 Hur som – nu är de flesta påsarna klara och fyllda med kolor och jag är rätt slut i el ruto. Så nu ska jag SOVA och aldrig äta en kola igen. Jo det ska jag men just nu är jag jävligt trött på dem. Hej & hååå & förlåt för ett något virrigt inlägg. Vi hörs era kolahuven!