#Metoo

Jag är inte ett dugg förvånad att sociala medier just nu drunknar i hashtaggen #Metoo. Att såväl barndomskompisar, gamla skolkompisar, ytliga bekanta, ex-kollegor och nära vänner någon gång blivit utsatta för sexuella trakasserier är fruktansvärt och sorgligt – men inte alls överraskande. Jag har själv blivit utsatt för massa skit genom åren – allt från äckliga kommentarer till fysiska handlingar. Och det sjuka är att man vänjer sig.

Jag är en väldigt fysisk, sexuell och flirtig person – men bara för att jag funkar så betyder det inte att jag vill ha sex med alla jag rör eller pratar med. Det är sjukt att bara för att jag är kvinna så måste jag ursäkta mig för att jag är såhär och även ”skylla mig själv”. Men vet ni, jag bestämde mig för länge sedan att jag aldrig kommer ändra på mig. Jag tänker aldrig anpassa mig bara för att det finns massa idioter som tar sig ha friheter – för jag vet att det kvittar om jag hade varit en blyg och tillbakadragen kvinna – jag hade varit med exakt samma skit ändå.

Jag hoppas att #Metoo kan göra att fler händelser kommer fram i ljuset, att kvinnor som kanske trott att de är övergivna i det här inser att de är långt ifrån ensamma och att lagarna förändras. För idag skulle jag aldrig anmäla något jag varit med om då jag vet att det ändå inte kommer leda någonstans. Det kanske är dumt, men så har jag känt.

Som en följd av #Metoo har hashtaggen #Ihave visat sig – en hashtag för män som erkänner att de är en del av strukturen och det här problemet och som kanske inte tänkt att saker de sagt och gjort varit sexuella trakasserier. Det är bra såklart – men skriv inte bara erkännande på Facebook – AGERA och GÖR NÅGOT.

När jag började tänka på #Ihave inser jag att även om jag är tjej så har jag definitivt sagt och gjort grejer med killar som inte varit på bådas villkor. Det skäms jag över. Men det är väl det som är poängen med hela den här karusellen som är igång nu, att vi måste vara ärliga och att vi måste rannsaka oss själva. För tillsammans kan vi faktiskt göra skillnad.

Höstdepp/höstpepp?

Hej söndaaaag! Alltså den här tiden på året….gäääääsp. Jag försöker att inte bli deppig men fan….Speciellt nu i början innan man vant sig vid att det blir mörkare och mörkare för varje dag som går och det känns på riktigt som om en betongvägg står placerad precis vid sängkanten på morgonen och att man måste använda den lilla kraft man har till att försöka ta sig igenom den. Men det har ju varit en fin höst och jag vet att det bara är de här första veckorna in på oktober som jag tycker det är motigt, sen brukar det vända. Eller nä, det vänder inte men jag bestämmer mig för att vända hela skiten. För orka gå och må skit pga vädret? Då får man fan flytta från Sverige…

Igår och idag har det dock regnat cirka konstant så jag har knappt lämnat lägenheten. Jag har bara gått ner till Telefonplan och handlat samt kollat in nya stenugnsbageriet ”Bonne Femme” som öppnat i mitt hus (kul att man e gluten…). Men det var väldigt skönt med en lugn lördag och söndag då torsdagen var ganska så stökig och i fredags var jag också ute en sväng. Så ja det var passande med regn för jag behövde vila upp mig. OKEJ SOFIE NOG OM VÄDER. Det finns typ inget tråkigare att snacka om.

Nu ska jag kolla på Helikopterrånet på Svtplay. 6 avsnitt a 30 min – lika bra att plöja alla ikväll va? Ja jag tror det. Sen ska jag vakna utvilad imorgon och slå sönder betongväggen och vara sjukt pepp på en ny vecka. Eller försöka i alla fall…

Sommar & förändringar

Just nu befinner jag mig i Malmö i några dagar. Och här nere är det typ sommar? Ikväll var det 20 grader, sol och helt vindstilla (ovanligt för att vara Malmö) så jag & pappa satt ute & grillade & drack rosé.

Just nu händer det en hel del grejer i mitt liv – både privat men också lite jobbmässigt. Både jobbiga grejer men även roliga saker. Jag har det ganska svårt med förändringar i början även om jag såklart tycker om händelser som leder till något bättre. Men förändringar man inte kan styra över och ha kontroll på, sånt man inte kan påverka över huvud taget – de gör mig förvirrad, ofokuserad & orolig. Just nu hoppas jag att allt löser sig till det bästa & jag försöker tänka positivt – något annat kan jag inte göra. Imorgon tänker jag att jag ska ut på en lång löprunda längs havet, jobba lite, laga  något gott käk med pappa & sen kolla fotboll tillsammans. En dag i taget osv.

Ta hand om varandra hörrni <3

I nöden prövas vännen

IMG_8943

”I nöden prövas vännen” heter det. Och även om det kanske låter präktigt så är det verkligen så enligt mig. 

I tisdags hade jag årets skitdag som jag skrev om här på bloggen och även en kort mening på min insta. Det var inget specifikt som hänt egentligen, men det har varit en massa jobbigheter senaste veckan som kanske lett fram till att det blev ångestattacker & skit. Och när det händer (för det händer då & då) går jag totalt ner mig & känner mig som världens sämsta människa. Nu mår jag i alla fall mycket bättre.

Jag har alltid varit öppen med att jag har jobbiga dagar, och inte bara för mina närmsta utan även om jag träffar någon bekant på stan som frågar hur jag mår, eller på bloggen och på sociala medier med för den delen. För mig är det viktigt att vara ärlig med hur jag känner mig & inte gömma det. Det gör bara depressionen, eller vad det nu är jag går igenom för tillfället, jobbigare.

Plus – jag tror det är viktigt att visa att allt inte bara är kul, glatt & pepp hela jävla tiden. Alla går vi igenom skit, det är lätt att glömma det när man bara ser massa härliga selfies, foton på solnedgångar, strandbilder & glassiga middagar. Det som dessutom är bra med att vara ärlig med hur man mår, är att man alltid kan lita på när jag säger att jag mår jävligt bra – då menar jag det.

Hur som helst – när jag berättar om att jag mår skit & sen får sms, telefonsamtal, DM på twitter eller kommentarer på Instagram om att ”jag finns här”, ”Kämpa Soffan” eller ”bara” ett litet hjärta – då blir jag så otroligt glad ska ni veta. Jag förväntar mig aldrig något sånt men det värmer verkligen.

Det är de personerna som hör av sig även när man inte är på toppen av livet & inte är världens roligaste person – som verkligen är de riktiga vännerna. De som finns där när tårarna rinner & allt är mörkt. De som erbjuder sig att komma över om man behöver något. I sånna situationer blir det som ett ofrivilligt vänskapstest & ibland förvånas man faktiskt över vem som hör av sig. Och vem som inte gör det.

Jag tycker själv att jag är en ganska omtänksam person & brukar höra av mig när mina vänner mår skit, men man kan alltid bli bättre. Så det tänker jag bli.

Ta hand om varandra. Kram kram kram.

Mitt i natten snack och rastlöshets-tips för sjuklingar

Skärmavbild 2017-06-13 kl. 03.10.36

Hej o hå mitt i måndag till tisdag-natten! Jag har gått och dragit på mig diverse sjukdomar så jag har haft en riktigt bläig dag idag. Sen har det ju dessutom regnat och åskat ikväll, men det var helt ärligt bara mysigt tyckte jag. Hur som helst så däckade jag vid 15 när jag kom hem från ett möte jag var tvungen att gå på (är man frilans är det ju ingen som går i ens ställe…) och sen har jag bara legat i sängen och kollat gamla Walking dead/Mad Men/New Girl- avsnitt hela kvällen…

Nu har jag egentligen en del jobb att fixa med inför veckan men jag tror jag ska försöka sova och köra imorgon istället. När kroppen säger till att den är slut så måste man lyssna och jag går på två antibiotika-kurer nu så det blir en lugn vecka för mig. Imorgon skulle jag egentligen till Helsingfors på en pressresa som jag var tvungen att hoppa av vilket är störigt då jag aldrig varit där. Sen har jag egentligen massa kvällsroligheter och event inplanerade på onsdag och torsdag som jag antagligen måste strunta i om jag inte mår bättre. Men men, inget att gnälla över egentligen, hälsan får gå först.

När man är sjuk ska man såklart först och främst vila men om man inte är döende sjuk så kan man ju lätt bli rastlös efter två dygns serie-kollande och vila. Så jag gör alltid lite aktiviteter som inte är ansträngande men som ändå är bra att få gjorda och som man kanske inte hinner med annars.

Här kommer mina ”Tips på bra sysslor att göra när man är hemma och är sjuk men som inte kräver så mycket av en”

Gör nya spellistor – Jag tycker aldrig jag hinner göra ordentliga spellistor på Spotify längre vilket i och för sig är ett I-landsproblem av rang men som ändå är extremt viktigt 🙂 Jag fyller mest på gamla eller skapar nya som jag sen bara har 4-5 låtar i vilket är helt värdelöst. Så när jag ligger hemma och ska kurera är det ett utmärkt läge att skapa nya peppiga listor (av någon anledning gör jag alltid peppiga listor). Dock viktigt – lyssna inte på listorna under din sjukdomstid, då kommer du alltid förknippa dem med just den känslan vilket kanske inte är så himla kul om du tex haft kräksjukan.

Leta nya recept – Jag gillar att testa roliga recept och letar ofta nya rätter som jag kan laga. När jag är sjuk brukar min receptbank öka markant…kanske för att jag inte har aptit just när jag är sjuk men tänker på allt gött jag ska äta och laga när jag är frisk igen?

Rensa badrumsskåpet/underklädslådan/garderoben – Herregud så mycket man samlar på sig som man inte använder/har passerat bäst före datum. Även om jag är lite av en pedant när det kommer till badrumsskåp och är relativt duktig på att kasta sånt jag inte använder i garderoben så samlas det ändå en del som man kan kassera. När jag är sjuk tycker jag att det är extra skönt att rensa bland saker hemma vilket kanske beror på att man liksom känner sig sjuk och ofräsch och att man då i alla fall ha det fint och fräscht runt om sig? Inte vet jag, men det är hur som helst ett bra tips att göra när man är hemma och kurerar.

Sortera datorn/bilder – Jag har bloggat sedan 2005 och har därför extreeeemt mycket bilder på olika datorer och hårddiskar. Det är superångest att ens sortera, slänga och hålla på men när det är gjort är det sååå jävulskt skönt. Har man inte mycket bilder är det kanske läge att sortera på sitt skrivbord på datorn (bokmärken och hämtade filer typ) , eller sitt fysiska skrivbord om man har ett sånt. Sortera ÄR skönt.

Hemma-spa – Detta gör jag givetvis när jag är frisk också, men att göra nån ansiktsmask, köra en hårinpackning, fila fötter etcetera gör UNDER för en liten sjukis. Bäst är detta givetvis att göra när man känner att man är på bättringsvägen och tex ska gå tillbaka till jobbet dagen efter. Som en nystart för kroppen liksom.

Stryka tvätt – Okej det här tipset får man väl stryk (ha) för att man skriver, men att stryka igenom kläder i garderoben och sen vika eller hänga in färgkordinerat är en orgasmisk känsla för en pedant. Den här sysselsättningen passar dock bara en lättare förkylning då det krävs lite energi.

Ja det var det hela! Nu ska jag fortsätta krya här. Och kanske städa badrumsskåpet 😉

Emo

”Jag pillar på en tråd som lossnat från min tröja när du kommer tillbaka från toan och jag tänker att jag vill vrida tråden om mitt finger men den försvinner ner på golvet.

Min öl är avslagen och jag berättar något jag tänkt på när du var borta och vi skrattar synkat och jag mimar ”två till tack” till bartendern. Du tittar på mig undrande hela tiden och jag märker att du tror du ser rakt igenom mig och på något sätt kanske du gör det. Vissa gör det om de har tur. Eller otur det beror på hur man ser det.

Barstolen står lite snett och jag vinglar till men jag faller inte. Jag faller sällan framför andra även om jag vill ibland. Att visa sig svag är inte svagt har jag intalat mig men det kanske bara är sånt man säger?

Din blick trevar efter min och jag ger dig den ibland. Du tycker att jag är svår att läsa det märker jag och kanske tror du att jag spelar spel. Men jag kan inte spela spel för jag vet inte hur man gör. Jag är bara den jag är även om det låter som världens klyscha. Du däremot är en typisk sån som är proffs på att spela det är tydligt men det gör mig inget.

Jag går på toa och när jag kommer tillbaka ser jag inte dig för du har vänt dig om och pratar med två killar men när du ser mig suger jag in dig i min värld igen. Du gillar att vara där det märker jag.

”Två till tack”

När du berättar om något som förändrade dig förra året lyssnar jag knappt. Jag tänker istället på hur du verkar så samlad och lugn och hur ditt liv verkar vara så enkelt och gå i en riktning. Vem fan har det enkelt egentligen tänker jag och hoppas jag har fel. Enkelt är tråkigt och att gå i en riktning skrämmer mig.

Jag får sms men skiter i att svara det är inte lönt just nu ändå för klockan är bara elva och jag vill stanna här en stund till så jag gör det.

”Två öl till tack”

När vi går ser jag tråden där på golvet. Den har rullat ihop sig och ligger i en liten hög och ser ut som ett litet bo som någon insekt byggt och jag tänker fy fan vad emo jag är. ”

Skärmavbild 2017-03-22 kl. 03.09.47

Stockholm

IMG_5773

Stockholm. Du fina, underbara stad. Jag är, precis som så många andra, fylld av en massa olika känslor idag, dagen efter 7 april.

Jag är ledsen, sorgsen, lugn, orolig, arg och rädd. Men jag är också fylld av hopp. För både igår och idag har alla stockholmare verkligen visat vilka varma och omtänksamma människor som bor i den här staden, och att vi vägrar vika oss för hat.

Imorgon anordnas en kärleksmanifestation på Sergels torg kl 14. Den är helt politiskt obunden och jag tycker att alla som kan ska komma dit och fortsätta visa att kärleken alltid är större än hat och hedra de som föll offer för detta fruktansvärda dåd.

All min kärlek. Ta hand om varandra.

Tips från livscoachen


IMG_5211

Nä jag har inte gått och blivit knäpp och helt ”Mia Törnblomig”, jag är bara inne i en period där jag behöver fokusera och komma framåt. Så jag var tvungen att skriva ner lite präktiga tankar.

Här kommer några tips från mitt livscoachhuve just nu. Mest skrivet till mig själv men de kanske funkar för er med. 

  • Gör alltid sånt som gör dig glad – säg nej till sånt som INTE gör dig glad (daaaahh).
  • Umgås med människor som ger energi – inte tar.
  • Ställ inte tusen krav på dig själv.
  • Jämför dig aldrig med andra människor. Däremot – inspireras.
  • Lyssna på kritik men låt det inte ta över dina tankar.
  • Ödsla inte tid på idioter.
  • Fortsätt att säga fina saker till människor du möter istället för att bara tänka dem.
  • Var sann mot dina känslor, det är bara du som vet vad som är rätt beslut för dig.
  • Dåligt samvete är bara otroligt dumt att ha. Skippa det.
  • Du kan vara tacksam och njuta av det du har samtidigt som du har nya drömmar och mål.
  • Glöm inte att du är grym som fan.

XXX

IMG_5213

Vilken rutten dag jag haft idag! Alltså mega. Jag sov superkass och sen vaknade jag tidigt i morse för att sen vara lost hela dagen och har sovit av och till på soffan samtidigt som jag försökt jobba. Vet inte vad det är, bara förvirrat i skallen och har mycket tankar om jobb, framtid och så. Känner att jag verkligen vill ha någon förändring men vet inte exakt vad. Kanske bara ska börja använda grönt nagellack istället för rött, äta ostmackor på morgonen istället för ett kokt ägg, gå en annan väg till tunnelbanan eller börja dricka whiskey istället för bubbel när jag är ute? Riktigt stora beslut haha 😉 Men alltså jag är ju en vanemänniska av rang både när det kommer till små och stora beslut. Även om jag såklart älskar omväxling är det ju så lätt att fastna i gamla vanor och mönster.

Men på riktigt. Jag känner att jag behöver något nytt i mitt liv. Jobbet som skribent här på Allt om Stockholm älskar jag, ser det knappt som ett jobb (men det är det såklart) för jag tycker bara det är så himla kul att skriva, hitta på idéer, göra intervjuer och så. Jag har däremot några grejer som legat och malt i mig som jag vill göra, men jag har skjutit upp dem pga diverse skit. Kanske är det dags att ta tag i sånt där nu? Några roliga grejer och några inte lika roliga men som kanske ändå behövs tas tag i. Livet rullar ju som bekant på och det går så himla snabbt ibland att det är svårt att hänga med. Och det är kanske då man måste göra de där förändringarna innan det är för sent?

Okej, vet inte om detta malande gjorde mig klokare direkt, och nu är klockan dessutom 2 och det är dags att försöka sova med en skalle full av frågor och funderingar. Tror jag måste träffa bästisar i veckan som får agera bollplank till denna 36-åriga virrpanna.

Sleep tight!

Till dig som tycker jag är svag

Han säger det sådär som om det vore det mest självklara i hela världen: ”Jag tycker det är svagt att gå på antidepressiva, man måste vara stark för att klara en depression och det ska man göra utan tabletter.”

Orden känns som tusen tändstickor mot min hud. Men jag blir inte ens arg först, mest bara ledsen och lite likgiltig. Men när hans ord lagt sig blir jag förvirrad och irriterad och frågar honom vad fan han menar egentligen, vill han provocera mig? Han rycker på axlarna och säger att han bara tycker det helt enkelt och jag inser att det inte är lönt att gå in i en diskussion med en sån person. Det är slöseri med min tid.

Men nu sitter jag ändå här och vill berätta för dig. Även om du inte kommer läsa det här, och även om du kanske inte är värd att lägga ner tid på egentligen, så vill jag berätta för dig. 

Jag vill berätta för dig om första gången jag fick en panikångestattack och inte kunde andas och var så in i helvetes rädd, jag vill berätta för dig om alla gånger jag vaknat mitt i natten i skrik för jag varit så skakad och övertygad om att jag ska dö, jag vill berätta för dig att jag varit på den djupaste botten där svart inte är ens kan beskriva hur svart det är, jag vill berätta för dig hur det är att sitta i ett fullsatt rum där man ler och är glad men ändå känner sig ensammast i världen, jag vill berätta för dig om alla de gånger det varit en kamp att ens kunna berätta hur jag mått för jag inte sett någon mening med att säga något, jag vill berätta för dig om hur jag känt mig så fruktansvärt värdelös att jag skadat mig själv på olika sätt, jag vill berätta för dig hur jag inte kunnat gå ur sängen på flera dagar för att jag inte kunnat se en mening med att leva, jag vill berätta för dig om alla gånger människor sagt ”ryck upp dig” när jag inte kunnat lämna lägenheten även om jag försökt, jag vill berätta för dig hur det är att ha en familj och massor av vänner som älskar en men som man bara känner att man gör besviken gång på gång, jag vill berätta för dig hur det känns att varje morgon vakna och inte veta om det är en mardröm eller om det är livet, jag vill berätta för dig om hur frustrerande det är att må dåligt men inte veta varför, jag vill berätta för dig hur jag tänkt att jag inte behövt ta tag i mina problem för det finns ju andra som har det värre, jag vill berätta för dig om hur det känns att inte känna sig värd något eller någon, jag vill berätta för dig hur det känns att känna sig helt jävla tom…

Jag vill berätta för dig att jag väntade flera år innan jag sa ja till min psykoterapeut om att börja på antidepresiva för jag ville klara min kamp själv. För jag tänkte kanske lite som du, att det var svagt och dåligt. Men till slut gav jag upp och sa ja, för det fanns inte längre några alternativ.

Så, kära kille som tycker att man är svag som går på antidepressiva: Antidepressiva tabletter gör inte att allt det svarta försvinner. Det är ingen lätt genväg eller utväg. Att gå på antidepressiva gör dock oftast att man orkar gå till en psykoterapeut och prata, det gör att ens serotoninnivå i skallen höjs så att man kan försöka klara av sitt liv de dagar då det känns helt omöjligt. Och ja vissa personer kan klara av en depression utan dem, vissa behöver bara gå på dem några månader, men en del för alltid…

Jag började på antidepressiva när jag var 21 år. Idag är jag 36 år och går fortfarande på dem, dels på grund av att jag har en bipolär diagnos. Dock är min dos mycket lägre idag än när jag började. För idag är jag för det mesta lycklig, glad och älskar att leva. Jag kommer aldrig bli av med mina mörka dagar helt och hållet men det är helt okej, för jag kan hantera dem bättre nu tack vare antidepressiva, terapi, mina vänner och min familj. Men mest tack vare mig själv.

En dag kanske jag inte kommer behöva tabletterna mer, eller kommer jag aldrig vara helt utan dem. Jag vet inte och jag ser det inte som en big deal faktisk, mer bara som att jag alltid går runt med ett plåster på mitt finger för jag har ett sår där under som läker men som jag gärna inte vill ska börja blöda igen, sådär mycket som det en gång gjorde.

Så kära du kille som tycker att jag är svag: Vi som vågar berätta att vi mår dåligt, vi som vågar be om hjälp och vi som går på tabletter eller inte – vi är allt annat än svaga.

För många människor kan antidepressiva tabletter betyda liv eller död, och att välja livet då, det tycker jag är rätt jävla starkt.

IMG_1901