Tre missade samtal

Håret har blivit som en enda stor tova och jag känner mig som när jag var 19 år och hade en period då jag inte borstade håret särskilt ofta. Du sitter i en soffa och kollar på mig från andra sidan rummet när jag försöker reda ut ruffset med mina fingrar och jag vet precis vad du tänker även om jag inte känner dig särskilt väl.

Du är precis som jag på många sätt men tyvärr tror du att du är svår och lite mystisk även om du mest är som en kass deckare där man kan räkna ut vem som är mördaren redan efter första sidan.

Alla behöver kanske en kass deckare ibland.

Du börjar läsa en recension om ett band jag aldrig hört talas om och säger till mig att tjejen som skrivit recensionen borde skriva en bok för så vacker är hennes text. Jag har nog aldrig läst en musikrecension för det känns så jävla meningslöst.

Utanför fönstret försöker en man få på sin dotter en sko som hon tappat när du frågar om jag inte har drömmar om att bli författare för det vill ju alla som är skribenter och jag säger att nä jag skulle nog vara skitkass på det.

Jag blir typ provocerad av din fråga. Författardrömmar? Snälla sluta fråga emo-frågor vi är inte 18 år.

Det knarrar i golvet när du kommer fram till mig och tar upp huvan på min hoodie och säger att jag är för hård mot mig själv. Jag skrattar för det låter som du tror du säger en sanning som jag inte tänkt på och ska tacka dig eller nåt.

Jag tar ner luvan igen och går in på toaletten.

Ljuset är gult och jag står och glor på tjejen i spegeln som i trans. Efter en kvart ropar du från vardagsrummet och frågar om jag är okej och jag säger att det är lugnt och att jag bara försöker borsta mitt hår även om det är lögn.

Jag släcker inte när jag går ut från toaletten.

Min jacka ligger slängd på en stol och mina boots har blivit helt leriga och jag avskyr verkligen smutsiga skor men orkar inte börja fixa med dem nu. Du kommer hasande ut i hallen och jag stör mig på att till och med din gångstil är fejk och förutsägbar.

”Ska du redan gå?”

Jag ler och känner mig lika falsk som du och säger att ja jag har massa att göra. Vi kanske kan ses och fika någon dag säger du samtidigt som du låser upp dörren och jag säger att jag inte är en sån som fikar för jag dricker inte varm dryck.

”Men iskaffe då?”

Nej.

Utanför lägenheten sätter jag mig en bänk och pillar bort leran på mina boots med hjälp av en pinne och när jag fått bort det mesta börjar jag promenera ner mot stan. Jag kollar telefonen och ser att jag har sju sms och tre missade samtal. Ett av dem är från dig. Jag ringer upp även om klockan är alldeles för tidigt och du svarar även fast du sover och du låter som den mest sårbara och mysiga människan i världen.

När vi lägger på stoppar jag händerna i jackfickan och hittar ett gummiband som jag sätter upp mitt toviga hår med.

Nattugglan it's me

image

Hallåååå på er!! Här sitter jag och nattugglar och ser lurig ut. Jag är superpigg och sitter och skriver lite på några texter till sajten och ska kolla på Clintons sista tal.

Fan vad man får hålla tummarna för att Hillary vinner nu alltså, fattar inte hur Clownen och galningen Trump kommit såhär långt och blir fan mörkrädd när jag tänker på vad som skulle hända om han vann. Älskar för övrigt vad Obama precis sa i sitt tal om Trump ”If his closest advisors don’t trust him to tweet, why would any of us trust him with the nuclear codes?”

Hur som, imorgon får vi veta, jag tänkte köra valvaka och kolla på Filip & Fredrik med några polare, det blir ju en historisk natt vad som än händer så mycket kan vi konstatera.

Nu ska jag fortsätta skriva lite texter! Jag brukar ju länka till sånt jag skriver för Allt om Stockholm här på bloggen, men ibland glömmer jag det. Så här kommer några texter/krönikor/listor jag skrivit den senaste tiden om ni är intresserade!

Höstens ”fula” mode

Mina minnen från Gubbrummet

Singeltyperna i höst

Stans bästa bakfyllekäk

Störigaste personerna på krogen

Så gör du för att dejtimponera

Oskrivna regler på krogen

Vi hörs! Puss /Sofie

 

Jag var en annan då men samma nu

Kanske vet du inte vem jag är.

Men hösten kom till slut.

Du säger att jag förändrats, men egentligen vet du nog inte vem jag är.

Jag var en annan då men är samma nu.

Sommaren kom och försvann lika snabbt.

Balkongdörren är öppen och det är kallt och varmt på samma gång.

Och hösten kom till slut.

Jag svettas och fryser samtidigt.

Du försöker läsa mig men det är inte lönt. Jag kan inte ens läsa mig själv längre.

Jag vägrar stänga dörren men det är för kallt att ha den öppen.

Kanske har du förändrats med?

Men hösten kom till slut och jag var en annan då men är exakt samma nu.

image

Inget att förklara

Du säger att det alltid kommer vara såhär. Det kommer alltid vara vi på något plan. Du och jag.

Du frågar inte mig, du bestämmer bara att det är så det är. Jag tittar på dig när du pratar men du tittar ut genom den immiga taxirutan.

Din hand trevar efter min men jag stoppar den i jackfickan. Hårt knuten.

Du vet att jag är ledsen och du är ledsen med. Vi säger inget och du försöker inte ens förklara. Det finns inget att förklara.

IMG_8619

Du frågade aldrig

Och solen går upp nu. Från balkongen ser jag ljuset.

Här inne är det damm och mest bara tomt.

Jag tänker på huset där jag en gång sa att jag ville bo med dig.

Finns det kvar nu?

”Med dig kan jag gå hur långt som helst” sa du när vi stod på bron. Jag tittade bort mot industrin och log utan att du såg.

Om du visste. Om du var här inne.

Men du frågade aldrig.

Det luktar bränt gummi.

Våt asfalt.

Balkongen är kall. Lika kall som sängen utan dig.

Kanske har jag redan glömt dig.

Och solen är på väg upp nu.

IMG_8058

Jag håller och jag vågar

Hittar inte ut.

Och Håkan sjöng att jag aldrig vågade hålla din hand.

Men jag håller och jag vågar.

Jag hoppar före dig.

Du läste en bok och drack te.

Jag läser ibland när jag ska sova och te smakar skit.

Jag hoppar före dig och du stannar kvar.

Men jag hittar inte ut och du tvekar.

”Kom inte efter mig” ropar jag.

Jag måste hitta ut själv och du kommer aldrig orka i mitt tempo.

Du kan ha ditt äckliga te och din tråkiga bok.

Jag släpper din hand. Jag vågar.

IMG_8242

 

Alla faller

Hon berättar allt. Det är vad de tror.

Springer omkring i massan. Känner alla känner ingen.

Stenar faller från skyn. Alla ser solen men inte hon.

Hon andas aldrig.

Hundra ord på en minut.

Fyller på och känslodödar. Hundra ord till.

De tror hon är sann.

Alla faller. Ner på hård mark.

En efter en utan skydd.

”Fånga henne!” ropar någon.

Det tutar upptaget i telefonen. Men hon har inte att säga honom ändå.
IMG_8182

Och du var solskenet.

Och jag står och tittar ut över fälten och ser inget slut någonstans. Ingen början inget slut bara oändliga fält och det känns exakt så inuti mig också. Ingen början inget slut.

Det börjar ljusna men det är fortfarande natt. Mina ögon letar efter ljuspunkter men hittar bara få och jag tänker att du är en av dem. Jag kisar och försöker få ett ljus långt borta att bli klart och starkt men det försvinner ju mer jag kämpar för att se det.

Du har inte gjort mig illa men ändå sårat mig precis sådär lagom nog för att det ska kännas in i märgen. Jag tror du vet om det, att det precis är på gränsen. Och det är skönt för dig att det är så. Egentligen är det bara jag som kan avgöra om du bränt mig men jag tänker inte låta det bli så. Jag är inte sån som blir bränd. Jag bränner.

Träden och marken börjar återfå sin färg från natten. Från svart och grått till alla nyanser av grönt, brunt och blått. Det ljusnar nu. Jag tittar på punkten av ljus igen. Det är tydligare nu men det blir allt blekare och till slut är det helt borta. Eller låtsas jag att jag inte ser det, så kan det också vara.

Jag bestämmer mig för att inte se det. Jag drar min hand mot ett träd och vänder mig om för att gå hem igen. Kanske har du också sett natten bli morgon. Kanske står du vid ett fält precis som jag. Men antagligen sover du utan att ha en aning om att du för en kort sekund var ett ljus jag ville se.

image