HEJ Fille!

Hur kommer det sig att man går från att vara proffsdansare till att bli krogägare egentligen?  Jag tog ett snack med Filmon ”Fille” Michael, ägare av den hajpade krogen Yellow. på Jakobsbergsgatan.

Hej Fille, hur mår du? 

– Ska jag vara ärlig så är jag bakis fortfarande från i helgen. Man är inte 20 längre…

Du heter ju egentligen Filmon, är det någon som kallar dig det? Och hur många tar för givet att du heter Filip?

Haha du måste ha pratat med Oscar Högberg som försöker få alla att säga Filip, whats up with that? Men för att svara på din fråga, min mor och mina närmaste vänner kallar mig Filmon, men jag presenterar mig själv som Fille, så de flesta kallar mig för Fille (inte FILIP!!!).

Ni har haft öppet ett tag på Yellow nu, hur känns det?

– Ja fan, det är 6 månader nu! Tiden går jävligt snabbt, för man planerar för varje vecka och ser månaderna försvinna. Men de är sjukt kul och hösten är vår period så de känns bra att kunna kicka igång igen efter sommaren.

Du har ju en bakgrund som dansare i Bounce, men är nu krögare, hur kommer det sig? Finns det några som helst likheter mellan att vara dansare och driva en krog?

– Den största likheten mellan att vara dansare och krögare är att få underhålla folk och göra folk glada. Från att ha sett våra föreställningar till att vara på Yellow där vi både har mat, dryck och fest och folk som kommer fram och säger ”Fan va bra det var!”, ”Va kul jag hade”, ”Så bra mat och vibe, wow tack!”.  

Dansar du något fortfarande? Eller dansar du på väg till jobbet?

–– Haha större chans att se mig på bardisken än på dansgolvet.

Ni serverar mest rätter där basen är kyckling, hur kommer det sig?

– Jag reste till LA varje år när jag dansade med Bounce. Där letade jag efter nyttigare mat och hamnade på ett kycklingställe som var grymt, så det har liksom funnits med mig sedan dess. För 2 år sen bestämde jag mig för att öppna ett kycklingställe i Stockholm. Jag reste runt i en månads tid och hittade inspiration och sen skrev jag konceptet när jag kom hem. 

Berätta om namnet Yellow…

– Namnet var nästan självklart från början. Det skulle vara kort och folk skulle komma ihåg det. Loggan gjorde jag blå bara för att fucka med folk haha.

Ni är ett väldigt bra gäng som jobbar hos er, om ni vore en familj och du är pappan – vem tar rollen som den väluppfostrade storebrodern? Den kreativa syrran? Och den störiga men charmiga lillbrossan?

– Hahaha, ja jag hittat drömteamet! Alla är handplockade och det är en ära att få jobba med dem och jag uppskattar verkligen att de vill jobba här och med mig.

– För att svara på din fråga, den väluppfostrade storebrodern skulle jag säga Andreas Freij som är vår köksmästare (med en slint av the devil haha), den kreativa och kaxiga syrran skulle jag säga köksmöstaren Fanny Rönblom. De störiga men charmiga lillbröderna är restaurangchefen och barchefen Jesper Karlsson och Oscar Högberg. Som sagt, det är en drömfamilj. 

När det kommer till vilka DJ:s, hur tänker du där? Är musiken viktig på Yellow?

– Den är en viktig del av stämningen, vi vill ha en feelgood stämning som går över till en fest. Det blir mycket Gamal hip hop och Rnb för det är typ ingen som spelar det i Stockholm. Sen blandas det ju lite beroende vilken DJ vi har.

Era cocktails är ju magiska och det känns som det ligger mycket tanke och kärlek bakom dem för att de ska ligga i linje med hela konceptet Yellow. Vilken är din favorit på drinklistan just nu?

– Som sagt är sjukt tacksam för min personal som skapar sån magi! När det kommer till drinkarna tackar jag Oscar Högberg som är även min högra hand och som har gjort hela drinklistan med Daniel Anderson Aka Monstret. Min favorit just nu är en drink som vi kallar för Golddigger haha!

Vilka ställen besöker du själv i stan? 

– Jag hinner inte gå på en massa ställen längre, men Berns klubb LE! går jag till ibland, för där styr mina boys Sabri och Fang bästa festen. Om jag vill käka en bra brunch och ha bra musik går jag till Strandvägen 1. Jag måste ge dem en applåd för att de tagit in hiphop i ”finrummet” och lyckas ha mixern av folk och en jävla bra atmosfär.

Berätta om hösten och vintern på Yellow, vad händer hos er?

– Som jag har längtat till hösten! Vi har många förfrågningar – allt från att folk vill abonnera stället till videoinspelningar. Vi håller på att planera in två stora event med några internationella artister som är tyvärr hemliga än. Men det ska bil askul!

– Vi har precis startat igång våra after works med olika dj-bokningar på onsdagar, torsdagar och fredagar från kl 17.00 fram till 01.00. Nu på torsdag kommer ju du och Quetzala att köra AW, det kommer bli fett!!

Vilka datum  är viktiga hos er framöver?

– 2 och 9 november spelar Sotarn och Masha hos oss, 22 november kör vi Thanksgiving middag så håll utskick på hemsidan, 14 dec då fyller jag jämt men kommer nog fly landet men man kan ju alltid fira det på Yellow ändå.

Tidigare intervjuer och snack med Stockholms krog- och nöjesprofiler hittar du här.

Calle P – Kör in i kaklet va grymt!

Runt 2007 och 2008  var vi ett stort kompisgäng som brukade hänga en hel del på Bistro Berns i Brezelii park. Det var det perfekta stället att käka och dricka lite på innan vi gick vidare till Berns för mer fest. Men då var det helt ärligt ett ganska dött ställe med alldeles för dyr öl. Men nu, 10 år senare har det skakats liv i den gamla lokalen.

Anton Surtell, Axel Ohlson och Simon Ramn-Alenius, den underbara trion från Sixten & Frans, har nyligen flyttat in och öppnat Calle P. De har bara haft öppet i typ två veckor men jag har redan besökt den avlånga, lite gömda lokalen fyra gånger. Och jag har verkligen inte varit ensam om att vilja spana in det nya haket som kommer konkurrera med flera närliggande krogar i området.

Menyn på Calle P består av mellanrätter och för att jag skulle bli mätt funkade två stycken alldeles utmärkt, men är man hungrig är det tre som gäller (vilket även rekommenderas av personalen).

Mhamra – grönkål, selleri, blomkål, fårost.

Lammsadel – rotselleri, grönkål, ängsyra, hasselnöt.

Gös – potatis, purjolök, fänkål, chips.

Torsk – buljong, majs, pepparot, ägg, kräftolja.

Sixtens råbiff – oxinnanlår, ägg, lök, kapris, dijoncréme, parmesan, jordärtskocka (Den enda rätten som fick följa med från Sixten & Frans – och tack som fan för det, jag älskar den).

Ja, vad är då mitt betyg?

Maten är skitgod, enkel med en twist och dessutom prisvärd. Jag som både är glutenintolerant och dessutom har en förkärlek till salt mat behöver varken saltkar eller stå emot mer än en rätt -bara en sån sak. Servicen är oklanderlig trots att det är fullt med gäster, men jag förväntade mig inget annat av det här gänget. Här finns inte plats för sura miner och stroppig attityd.

Eftersom jag brukade hänga på Sixten & Frans är det kanske inte superkonstigt att jag gillar Calle P, men jag har faktiskt försökt att ta på mig mina kritiska glasögon för att vara så opartisk som det går. Trots detta så har jag svårt att anmärka på något som känns fel eller dåligt. Det enda jag saknade vid första besöket var ljus på borden då lokalen är väldigt mörk, men bara några dagar efter, vid nästa besök, ja då stod ljuslykotorna där.

Det som har blivit BÄTTRE (om man nu ska jämföra med Sixten & Frans) är något jag verkligen gillar – nämligen konceptet. Killarna vill att Calle P ska vara ett ställe där man både kan käka gott (en brakmiddag eller bara något litet), dricka smarriga cocktails, hänga i baren, samt stöka och festa. Jag som på senare år blivit för lat för att ”ränna runt” på olika ställen tycker att det är en magisk kombination att ha en hel utekväll samlad under ett och samma tak.

Så, mitt betyg på Calle P blir ”Kör-in-i-kaklet-va-grymt-här-kommer-jag-spendera-mängder-av kvällar-och-nätter!”

Calle P har öppet mån-tis 17-00, ons-tors 17-01, fred-lör 17-02 (samt lunch mån-fre 11.30-14)

Cava+AW = CavAW

AW på Cavabaren är ju en av de bästa i stan just nu. Lite småstökigt, mycket folk, billig cava och härlig stämning – perfekt enligt mig. Dessutom uppskattar jag alltid när man kan köpa något litet att käka i baren, om man nu ska vidare på middag eller bara är småsugen.

Kanske borde göra en AW-guide med mina favoriter just nu….ja, så får det nog bli.