I nöden prövas vännen

IMG_8943

”I nöden prövas vännen” heter det. Och även om det kanske låter präktigt så är det verkligen så enligt mig. 

I tisdags hade jag årets skitdag som jag skrev om här på bloggen och även en kort mening på min insta. Det var inget specifikt som hänt egentligen, men det har varit en massa jobbigheter senaste veckan som kanske lett fram till att det blev ångestattacker & skit. Och när det händer (för det händer då & då) går jag totalt ner mig & känner mig som världens sämsta människa. Nu mår jag i alla fall mycket bättre.

Jag har alltid varit öppen med att jag har jobbiga dagar, och inte bara för mina närmsta utan även om jag träffar någon bekant på stan som frågar hur jag mår, eller på bloggen och på sociala medier med för den delen. För mig är det viktigt att vara ärlig med hur jag känner mig & inte gömma det. Det gör bara depressionen, eller vad det nu är jag går igenom för tillfället, jobbigare.

Plus – jag tror det är viktigt att visa att allt inte bara är kul, glatt & pepp hela jävla tiden. Alla går vi igenom skit, det är lätt att glömma det när man bara ser massa härliga selfies, foton på solnedgångar, strandbilder & glassiga middagar. Det som dessutom är bra med att vara ärlig med hur man mår, är att man alltid kan lita på när jag säger att jag mår jävligt bra – då menar jag det.

Hur som helst – när jag berättar om att jag mår skit & sen får sms, telefonsamtal, DM på twitter eller kommentarer på Instagram om att ”jag finns här”, ”Kämpa Soffan” eller ”bara” ett litet hjärta – då blir jag så otroligt glad ska ni veta. Jag förväntar mig aldrig något sånt men det värmer verkligen.

Det är de personerna som hör av sig även när man inte är på toppen av livet & inte är världens roligaste person – som verkligen är de riktiga vännerna. De som finns där när tårarna rinner & allt är mörkt. De som erbjuder sig att komma över om man behöver något. I sånna situationer blir det som ett ofrivilligt vänskapstest & ibland förvånas man faktiskt över vem som hör av sig. Och vem som inte gör det.

Jag tycker själv att jag är en ganska omtänksam person & brukar höra av mig när mina vänner mår skit, men man kan alltid bli bättre. Så det tänker jag bli.

Ta hand om varandra. Kram kram kram.

Söndagsångesten

Har ni söndagsångest? Jag har alltid haft och kommer antagligen alltid ha det tror jag. Mer eller mindre. Hur mycket roliga grejer jag än hittar på denna sista dag på veckan är det som att jag hela söndagen går runt med en ryggsäck full av stenar. Jävligt tungt och jobbigt.

Jag fattar inte varför jag har söndagsångest egentligen men jag tror det beror på att det är ”en ny start” på måndagen och att det är hejdå till föregående vecka. Jag avskyr måndagsmorgnar och att det är nya tag och ”nya möjligheter” och allt som ska kickas igång. Ingen aning om varför och jag vet att det kanske låter negativt men jag har aldrig klarat av det. Så hela söndagen går jag omkring med en ständig oro och tyngd inom mig på grund av det.

Det är först vid tvåtiden på måndagen som jag känner mig okej igen. Jag gillar när jag är igång och inne i veckan med allt vad det innebär men avskyr hela den där början – ”Nu sätter vi igång!”. Det borde ju vara något bra med nystart men nä, inte för mig. Har försökt reda ut det hos min psykolog men jag har ännu inte kommit fram till något vettigt. Jag tror helt enkelt bara att vissa människor har svårare för söndagar och måndagmorgnar än andra.

Nuförtiden är dock ångesten mindre och ryggsäcken är inte lika full med stenar. Anledningen är att jag jobbar som frilans och kan planera mina dagar själv, jag hade tex extremt mycket mer söndagsångest när jag jobbade vardagar nio till fem. Nu kan jag ta måndagen i min egna takt och jag brukar oftast ta det lugnt på måndagsförmiddagen och jobba eftermiddag och kväll istället. Det passar mig mycket bättre.

Jag tror ofta det är något människor gör fel över lag. Att inte lyssna på vad som är rätt för en själv utan istället göra vad som förväntas av en. Lyssnar man bara på andra och går emot vad man tycker är bra för en själv får man alltid ångest förr eller senare. Genom att lyssna på sig själv tror jag för det mesta att man slipper ångest, eller ja, som i mitt fall, får lite mindre.

Nu ska jag avsluta min söndagskväll genom att svara på era frågor från frågestunden och sen kolla på en film. Vi ses imorgon…men inte innan lunch, då är jag för upptagen med att hantera att veckan är igång igen 😉

IMG_7881