#Metoo

Jag är inte ett dugg förvånad att sociala medier just nu drunknar i hashtaggen #Metoo. Att såväl barndomskompisar, gamla skolkompisar, ytliga bekanta, ex-kollegor och nära vänner någon gång blivit utsatta för sexuella trakasserier är fruktansvärt och sorgligt – men inte alls överraskande. Jag har själv blivit utsatt för massa skit genom åren – allt från äckliga kommentarer till fysiska handlingar. Och det sjuka är att man vänjer sig.

Jag är en väldigt fysisk, sexuell och flirtig person – men bara för att jag funkar så betyder det inte att jag vill ha sex med alla jag rör eller pratar med. Det är sjukt att bara för att jag är kvinna så måste jag ursäkta mig för att jag är såhär och även ”skylla mig själv”. Men vet ni, jag bestämde mig för länge sedan att jag aldrig kommer ändra på mig. Jag tänker aldrig anpassa mig bara för att det finns massa idioter som tar sig ha friheter – för jag vet att det kvittar om jag hade varit en blyg och tillbakadragen kvinna – jag hade varit med exakt samma skit ändå.

Jag hoppas att #Metoo kan göra att fler händelser kommer fram i ljuset, att kvinnor som kanske trott att de är övergivna i det här inser att de är långt ifrån ensamma och att lagarna förändras. För idag skulle jag aldrig anmäla något jag varit med om då jag vet att det ändå inte kommer leda någonstans. Det kanske är dumt, men så har jag känt.

Som en följd av #Metoo har hashtaggen #Ihave visat sig – en hashtag för män som erkänner att de är en del av strukturen och det här problemet och som kanske inte tänkt att saker de sagt och gjort varit sexuella trakasserier. Det är bra såklart – men skriv inte bara erkännande på Facebook – AGERA och GÖR NÅGOT.

När jag började tänka på #Ihave inser jag att även om jag är tjej så har jag definitivt sagt och gjort grejer med killar som inte varit på bådas villkor. Det skäms jag över. Men det är väl det som är poängen med hela den här karusellen som är igång nu, att vi måste vara ärliga och att vi måste rannsaka oss själva. För tillsammans kan vi faktiskt göra skillnad.